Sarahs blogg

Jag är en sådan människa som måste prata ut, jag måste prata av mig ifall det har hänt något drastiskt i mitt liv.
Och i detta fall har det gjort det.
Jag har idag bara vandrat, vandrat runt på promenixar med 3 goda vänner. En åt gången. Och berättat denna historia gång, på gång, på gång. Men inte fan räckte det, nu måste jag skiva av mig också, som back in the days. Trodde jag kommit över det, men icke sa nicke, nu sitter jag här med laptopen i knät och är tillbaka på blogg.se
Det trodde jag aldrig.

Jag är kär. Tror jag. Eller kanske snarare förälskad, men det är ingen vanlig förälskelse. Jag känner mig som ett litet barn. Som när jag var 12 år och var kär i Jimmy Jansson.
Jag blir medlem på communitys som jag vet att han är medlem på och bevakar honom typ dygnet runt, jag känner mig besatt. Jag sparar bilder på honom och vill göra massa små hjärtan runt honom i paint. Och ett jättestort rött runt hans huvud, inte ifyllt såklart.

Det är sinnessjukt, jag kan inte sluta tänka på honom.
 Dessutom är det en loose-loose situation, jag kommer aldrig få honom, av x antal skäl.
Men nånstans inne i mitt huvud inbillar jag mig att det skulle gå.
 
Jag kan inte komma ihåg senast jag kände mig som en sådan här stalker, det är inte likt mig. Ge mig ett liv. Eller even better, ge mig honom.

Jag lovar att gå i kyrkan varje söndag, sluta röka och vara snäll mot mamma.

AMEN!