Sarahs blogg

Jag har alltid vetat var jag haft dig. Jag har alltid vetat att det var du&jag.
Kanske har jag tagit dig för givet.
Men jag har aldrig varit så osäker på ifall du fortfarande är kär i mig, som nu.
Jag är rädd.

Jag har inte gråtit för dig på länge.
Men nyss hände det, läste igenom gamla blogginlägg. Ifrån när det var du och jag, ifrån när allt var bra, ifrån när allt var okomplicerat.
Jag skulle göra allt för att få tillbaka det.
Jag älskar verkligen dig.

Det finns ingen som kan göra mig så glad.
Det finns inte heller någon som kan få mig att känna mig så speciell, som den enda tjejen i hela världen.
Det finns inte en enda människa som kan få mig att må så bra.
Det finns ingen som kan få mig att känna mig så betydelsefull.
Det finns ingen som kan få mig att känna mig mer älskad.

Det finns ingen som kan göra mig så ledsen.
Det finns inte heller någon som kan få mig att känna mig så värdelös, som en främling.
Det finns inte en enda människa som kan få mig att må så dåligt.
Det finns ingen som kan få känna mig så oviktig.
Det finns ingen som kan få mig att känna mig så oälskad.

När vi har det bra, då finns det ingenting bättre.
När vi har det dåligt, då har jag ingenting att leva för längre.

Jag har klarat mig utan dig. Vissa dagar tror jag att jag kan det, men jag tror nog fel. För när jag väl är ensam med mina tankar, så är det alltid du som finns i dem. Det måste väl ändå betyda något?
Det har hänt för mycket mellan oss för att det någonsin ska kunna bli bra.
Vi har sårat varandra allt för många gånger för att vi någonsin ska kunna lita på varann igen.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen.
- Det borde inte vara såhär svårt.

You better shape up
Because I need a man
And my heart is set on you

You are the one that i want, honey
The one I need
Oh yes, indeed

Idag är jag glad. Idag är jag lycklig.
Jag börjar bli frisk ifrån mitt virus och har precis haft mig ett riktigt skrattsamtal med min bästa vän. Vi pratade mest om Cotton Eye Joe och Harry P. Vilket leder till skratt. Ser framför mig en arg Harry som skriker "never". (läs: nevaaaahhh).

Jag saknar att få hålla om dig och när jag väl gör det så uppskattar jag det inte. Känns som att jag är fast i det förflutna. Jag kan släppa taget om jag vill, så varför gör jag det inte?
Det borde inte vara såhär komplicerat.
Men ändå, idag är jag glad.

...But my brain knows better, It picks you up and turns you around. Turns you around.

Varför ska det vara så jävla svårt? Jag orkar inte mer. Jag kan inte släppa taget.
Har legat hemma i över en vecka nu och varit sjuk med mitt jävla virus. Jag kollar på OC ca 12 timmar om dygnet. Tänker på dig varannan minut, varje kyss. Låt mig vara

Please, dont worry lover cus nothing can compare to when you role the dice and swear your love for me.

Det finns en låt som verkligen får mig att tänka. Den heter "A lack of color" och görs utav Death cab for cutie.
Den får mig att tänka på fina minnen.
På dig.
Och hur du kommer och går in och ut ur mitt liv, precis som du vill. Och jag kan bara titta på. Jag kan bara vara glad att jag får hålla om dig och pussa på dig. Ljuga för mina vänner och min familj. Och för dig. Inte visa några som helst känslor. Men du vet, du vet att jag är så, så dålig på det. Du vet att innerst inne vill jag bara ha dig, ha dig för alltid. På vilka villkor som helst, bara du är min. Och jag vet, att det är det du vill också. Fast även fast fallet är så, är det bara varandra vi inte vill erkänna det för.
Jag måste nog medge att jag gillar dramat, jag gillar att vara olycklig ibland. Det får mig att känna mig levande. Det får mig att veta att det fortfarande bara är du.
För ifall jag inte ville ha dramat där, skulle det inte vara där.
För ifall jag inte ville ha dig där, skulle du inte finnas här. För det gör du, alltid när jag behöver dig.

I will give you a reason to stay.