it's eating me alive

Jag har en sån jävla jobbig känsla i magen. Det känns verkligen som om något äter upp mig inifrån.
Den 3/11 kommer verkligen sätta spår i mig.
Min mamma blev påkörd samt att mitt livs kärlek tydligen har en flickvän. (vilket jag själv trodde att jag var sedan 1 år 8 månader och 3 dagar).

Vi har träffats nu utan breaks som vi brukar ha i drygt en månad.
Tisdag den 30/9 var första gången efter ett längre uppehåll på drygt en månad.
Tydligen skaffade du flickvän i samma veva som vi började träffas igen. Tydligen är det samma tjej som du dejtade ett tag efter att vi gjorde slut första gången i våras. Tydligen var det känslor inblandade, eller?
Jag har frågat dig 5-10 gånger säkert den senaste veckan ifall du har träffat någon ny. Svaret har varit nej.
Jag har frågat dig ifall du är kär i någon annan. Svaret har varit nej.
Jag har frågat dig ifall du fortfarande är kär i just mig. Svaret har varit ja.
Jag har frågat dig ifall du vill att jag ska komma över dig. Svaret har varit nej.
Jag har frågat dig ifall du vill komma över mig. Svaret har varit nej.
Du har sagt jag älskar dig.

Jag ringde dig samma kväll som jag fått reda på det här. Jag frågade igen. Har du träffat någon annan? Är du fortfarande kär i mig? Vill du att vi ska glömma oss? Så det råkar inte vara så att du har ett förhållande med någon annan?

Jag gråter mig igenom nätterna för dig. Är du verkligen värd det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0